Hoppa till innehållet

Anton Depauly

Från Wikipedia
Franz Schubert, målad ca 1827 (eller före hösten 1828) av Anton Depauly (1798–1866).

Anton Felix Depauly, född 30. April 1801 i Mies, nuvarande Stříbro i Tjeckien, död 27 april 1866 där, var en i böhmisk konstnär som verkade i Österrike.

Depauly var son till arkivarien Johann Depauly och Elisabetha, född Schmid. Vid faderns död började Depauly vid sjutton års ålder vid Konstakademien i Wien, sannolikt med stöd av sin onkel som var köpman i Stříbro. Efter tioåriga studier i teckning och historiemåleri gifte han sig och bildade familj (med många barn) i Wien. Han blev en ledande historie- och porträttmålare i huvudstaden.

Runt 1840 lämnade han Wien och vände tillbaka till sina släktingar i födelsestaden där han fortsatte att arbeta som porträttmålare.

Hans verk i Wien är – upp till 13 tonsättarporträtt i samlingarna i Musikverein – för närvarande ännu inte dokumenterade. Från de följande decennierna i Böhmen har ytterligare oljemålningar av honom registrerats, men vidare forskning återstår.

Joseph Sonnleithner, från den berömda Wien-familjen, gav, till den porträttsamling han senare avyttrade till Gesellschaft der Musikfreunde, Depauly i uppdrag att måla ett porträtt av Schubert som visade denne utan glasögon.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Anna Schirlbauer: Das zeitgenössische Ölporträt Schuberts hat seinen Maler gefunden: Anton Depauly. In: Schubert:Perspektiven. Jg. 4 (2004), sid. 145-173 (tyska)
  • Dies.: Joseph Sonnleithners Sammlung in der Portraitgalerie der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien. Neue Erkenntnisse über ihren Begründer, ihre Bilder und Maler. Mit Abschnitten über die Maler Mähler, Kupelwieser und Depauly und Details über die Entstehung der Sammlung. In: Wiener Geschichtsblätter. – 62 (2007), H. 1, sid. 29-64 (tyska)
  • Dies.: Der Franz Schubert-Porträtist Anton Depauly und seine Bilder (anlässlich seines 150.Todestags). In: Internet, 25. Januar 2016 [p. 1–9]